For an English version, scroll down
En utställning om skogen i vårt medvetandes utkant, skogen i våra minnen och fantasier. Vi vistas alltmera sällan i skogen och den ter sig ibland skrämmande och overklig. Många tillbringar hellre sin tid i virtuella världar där de kan vara tryggt uppkopplade till andra. Naturen upplever vi oftare på TV där den varken doftar, känns eller smakar något. Ändå har trädens och skogen en stark symbolisk kraft och betydelse. Kan vi lyssna till skogens berättelser och besvärjelser i en allt mera natur-dystopisk värld där skogen kanske inte alls är det bestående? Kan skogen fungera som en metafor för livet? Att gå vilse i, att smälta samman med, förvandlas till eller försvinna in i skogen? Var går gränsen mellan det vilda och det av människan ordnade, skogen som scen eller arrangemang? Minnen, drömmar, syner och verkligheter blandas. ”Tales from the Forest” är en utställning med olika berättelser om och från en surrealistisk, skrämmande, vardaglig, poetisk eller främmande skog inom och utom oss. Vilken plats har du och jag?
Flera av konstnärerna presenteras för första gången i Sverige, som den brittiska konstnärsduon Igloo och den holländske konstnären Levi van Veluw. Andra, som Bo Christian Larsson är sällsynta utställare i Sverige. Det är med stolthet vi kan presentera verk av:
Bill Viola visar videoinstallationen ”The Reflecting Pool” från slutet av 70-talet, med en grönskande lövskog som speglar sig i en vattenbassäng och en man i huvudrollen. Att försöka bli ett med den omgivande skogen, att lösas upp och försvinna i den är en del av verket. Violas installation är ett existentiellt poem, en metafor för mänskligt liv eller ett ackord som börjar om på nytt. Övergången mellan stillhet och rörelse, mellan tid och förvandling syns i speglingarna. Illusion, reflektion eller verklighet?
I den brittiska duon Igloos interaktiva datorinstallation ”Summerbranch” träder vi in i en blandning av verklig och skapad 3D-skog. Ruth Gibson och Bruno Martelli leker med vårt seende i en illusion där synlighet och osynlighet gäckar oss. Med hjälp av datorspels- och motion capture-teknik, fotografier i 3D och specialeffekter gestaltar de en miljö i gränslandet verklighet och virtualitet.
Levi van Veluw skapar nya dimensioner åt de konsthistoriskt tunga traditionerna landskapsmåleri och självporträtt. I videoverk och fotografier maskerar han sitt eget ansikte med hårda skal av olika träslag eller låter träden växa fram ur huvudet i verk som är både performance och video eller foto. Är de gränsvarelser mellan skog och civilisation?
“Welcome to the jungle” heter Bo Christian Larssons fotografier, varav en serie är från en performance med samma namn. Hans mystiska långhåriga huvudperson förkroppsligar skogen som trygghet och tillflyktsort och skogen som vi är rädda för på samma gång. Skogen som plats för och möjlighet till för förvandling? Bo Christian Larsson menar att vi är både en del av och samtidigt utanför den vilda naturen.
I den tredelade videon ”Up and About again” har Maarit Suomi-Vännänen regisserat en helt snötäckt och ”blind” Datsun 100A som ensam tar sig fram genom olika sommarlandskap av olika karaktär, orkestrerad av allt från punkmusik till kantele. Från dystopi till grönskande skog. Det är sorgligt och humoristiskt på samma gång.
Trädfällning var för drygt hundra år sedan en av de vanligaste sysselsättningarna i Sverige och Finland. I Suomi-Vännänens verk får vi följa paret vid sommarstugan som ska fälla tallen som stör utsikten. I Maria Dunckers verk skapar den huvförsedde unge mannen eget sällskap med motorsågen bland fallande träd. Maria Duncker bjuder in oss i trädens värld, fylld av humor, surrealism, lekfullhet, rytm och poesi i sina fem olika videoverk. Granar som vi tror bara kan susa och knaka, pratar här med förbipasserande bilar och det lilla granskotten sjunger en kärlekssång.
Hanna Ljunghs huvudperson går bestämt fram till den bräckliga björken som står för sig själv på en plats med vidsträckt utsikt över skog och ett samhälle. Hon sliter ilsket och ihärdigt i björken för att fälla det. Videon ”Vedergällning” är en filmad performance som bygger på Ingmar Bergmans film Jungfrukällan, som i sin tur baserar sig på en medeltida ballad och ger Ljunghs video lager på lager av betydelser.
I Eija-Liisa Ahtilas diptyker Scenographers’ mind möter vi skogsmiljöer i civilisationens utkanter. Vi lockas in av fragment ur berättelser, men avbryts av Ahtila som om hon ville avslöja illusionen i en berättelse, se här, det är bara en iscensättning. Ahtila mejslar fram miljöer som blir metaforer för mentala tillstånd. Miljöerna är drömlika och luggslitet vardagliga med saknad och svårmod som ingredienser.
Spänningsfältet mellan det iscensatta, fiktion och verklighet finns också i Tova Mozards fotografier. I verket ”Cliftons” står en kvinna invid en väggmålning av en tät barrskog. Kvinnan är uppslukad av och på väg in i skogen och hennes sinnesstämning fyller verket. Illusionen är där, men bryts tillfälligt av en skylt med uppmaningen att man högst för tillbringa 45 minuter vid cafébordet. Kulissen är på plats, filmklappan slår, nu börjar historien.
De vitklädda, ömtåliga och barfota männen i Maria Fribergs fotografiska serie “alongside us” verkar först malplacerade uppe i de stora trädkronorna, men de verkar inte heller intresserade av att komma ner. Gåtfullt personifierar de en längtan till en annorlunda tillflyktsort eller skogen och träden som livsrum. Kala mörka trädsilhuetter tillsammans med en ensam man tecknar motsatsen natur-kultur, eller är det en slags sammansmältning av ömsesidigheten och beroende vi ser?
Ari Saarto har i sin serie ”Suicide Forest” fotograferat den vidsträckta skogen Aokigahara Jukai i Japan. Om man väl kommit in skogen kommer man aldrig ut igen säger myten. Varje år begår femtio personer självmord här och myndigheterna märker upp platserna med röda nylonlinor för att kunna hitta kropparna. Landskapet är laddat och vi projicerar in närvaro av människor, minnen och försvinnande. Ari Saartos verk lånar det traditionella landskapsfotografiets format, men har ett socialt budskap, utan att en enda människa syns till.
I Anita Malmqvists digitala collage och långsamma video möter oss dystopiska landskap, utförda efter Sveriges största naturkatastrof i modern tid. Det röda sommarhuset står ensamt kvar efter stormen Gudruns härjningar och blir som en metafor för en mänsklig gestalt. Det av människan ordnade och det vilda växer samman, en röd gräsklippare har lämnats kvar mitt i gräsklippningen och adventsstjärnan i fönstret lyser inte längre.
Curator Torun Ekstrand
Tales from teh Forest was shown at Virserums konsthall, May 5th - December 9th 2010
